olika liv...

Den här historien talar för sig själv och att de flesta av oss lever i ett överflöd av lyx och andra onödiga podukter när andra bara vill ta en dusch och överleva en dag till... Hade jag tilltalat mannen i fråga så vet jag vad jag hade sagt, jag hade tittat honom rakt in i ögonen och frågat honom en enda fråga... Vad behöver du? Och jag hade gett honom det! Jag var för feg och passerade utan ett säga ett ord trots att jag kände som jag gjorde, men jag såg hur han tittade på mig, jag såg vad han tänkte...

I morse när jag lämnat min bil på service så tänkte jag ta en liten rundtur i staden till fots... Men jag kom inte allt för långt innan jag såg på en hemlös man som stod mitt i gatan och höll på att bli påkörd av en buss, hur såg jag att han var hemlös då? Jo först la jag märke till hans kläder som bestod av ett par ljusblå mjukisbyxor men stora hål i, säkert från 80 eller början av 90-talet i kombination men ett par superslitna gratissandaler. Jackan var svart och smutsig av en enklare  joggingdressmodell, den var i sämre skick än något han kunnat fiska upp ur en UFF-låda men ändå hade han den på sig... Ett par kryckor hade han också och det var därför han inte var så snabb över vägen när jag såg honom... Hur var hygienen då? Den var väldigt dålig, håret var långt, oklippt och otvättat. Han var näst intill svart i ansiktet av smuts och tänderna ville jag inte tänka på. Så vart vill jag komma? Jo att den där mannen påverkade mig och väckte känslor, fick mig att börja tänka på hur folk lever. Jag jämförde våra liv och såg det lite så här: Jag vaknar i min Hästens Continental dubbelsäng i ett varmt hem på en fin adress, om han haft en bra natt så vaknar han i en uppvärmd trappupgång på ett stenhårt golv. Jag går ut i kylskåpet och dricker min tropicana och ser ut över gräsmattan utanför, han vaknar törstig utan pengar eller möjlighet till att släcka den och får nog vänta tills han hittat en vattenkran inne på en offentlig toalett. Jag klär på mig mina sköna rena märkeskläder och sätter mig i min fina lyxbil och åker till jobbet, han får ha samma kläder och har han en slant över så kanske han kan ta en buss men jag tror inte att han prioriterar att lägga slanten där. Jag åker till gymmet för att gör mig av med lite överlödig energi, han får gå överallt för att få tiden att gå fortare i hopp om att morgondagen ska bli bättre än nuet. Jag åker hem till min sambo och lägger mig i soffan och slår på min plasma-tv (jag gick förbi honom när han samtalade med en annan man och han berättade att han var så imponerad av stora tv-apparater för han hade aldrig ägt en tv), han har varken sambo eller en soffa att komma hem till! han har ju inget hem, han får ingen kärlek... Jag äter en god middag och senare lägger jag mig i min sköna säng och bloggar med min laptop på magen, han kanske får gå hungrig för att senare när mörkret faller på lägga sig på sidan och pusta ut, kanske under en bro där han lutar huvudet mot marken, han känner sig trött, sjuk och ledsen när han till slut somnar i hopp om att morgondagen kanske kommer att bli bättre...

M

Finns ingen passande rubrik...

De senaste dagarna har jag funderat  över resten av mitt liv, hur jag vill leva mitt liv och vilka människor jag vill lägga min energi på. Det har vart givande att få samtala med så många framgångsrika människor det senaste dagarna och jag känner att jag funnit lugnet för att fatta mina beslut. Jag har valt att släppa taget om några människor som en gång stått mig nära men som på senare tid visat sig vara omöjliga att ha i min närhet av olika anledningar. Det låter ganska illa att man kan ränsa ut bra och dåliga vänner men riktigt så är det inte heller... man växer ifrån varandra och skaffar sig olika värderingar, man satsar på familj och kärriär, då faller det sig ganska naturligt att några åker ut av bara farten... Speciellt om människorna i fråga inte ens klarar av att varken vara artiga eller särskilt sociala, då känns det som att det kvittar...  Men jag önskar givetvis dessa människor all lycka i livet och jag hoppas att även dom en dag ska få leva ett härligt liv. Jag har också ägnat mycket tid åt att fundera över vilken bransch jag vill vara verksam inom under nästkommande 10år. Jag funderar vidare tills jag känner mig trygg med mina val...

M


Äntligen lite värme!

Jag kan inte klaga på vädret jag möts av varje morgon när jag vaknar, det är bara helt underbart! Jag känner väl precis som ni att det kan bli för varmt mellan varven men varför klaga? Om mindre än en månad så kommer mörkret och kylan att ge oss längtan tillbaks efter nästa sköna sommar, alla vet ju att det aldrig blir det iaf, man kan ju alltid hoppas eller hur? Nästa år får vi väl förhoppningsvis 5v värme och 1v sol som alla andra  igen, Sverige är ju bara så härligt! Ge mig växthuseffekten nu! jag vill ha mer värme...

M

En vacker dag...

Jag har haft turen att kunna njuta helt av min dag... Solen sken som om jag vore utomlands och värmen var otrolig, jag har träffat familjen som så sällan träffas för att umgås plus att jag har badat, solat och spelat diverse snobbspel i trädgården. Jag stannade upp och njöt och det var så skönt att bara få vara sig själv och släppa allt annat för en stund. Jag önskade att alla mina resterande dagar kunde få vara så... men en sak vet jag... En vacker dag som denna kommer också jag att stanna upp och tänka tillbaks på mitt liv ,och jag önskar att jag gjort något riktigt kreativt av det om 50år. När jag sitter där på en bänk i trädgården och tänker tillbaks vill jag vara stolt och bara le. Jag vet att den dagen kommer men det dröjer ju ett tag tills dess, men livet går så fort! Jag ska göra nåt stort av mitt liv, det vet jag...

M


Fuck it!

Jo jag måste nog säga att jag ibland kan känna av ett genfel i mitt DNA som yttrar sig i att jag kan ställa relativt provokativa frågor utan att mena det, och ge svar i samma anda... jag tycker inte om att linda in frågor i bomull utan frågar gärna rakt ut om det är något jag undrar över. Fel? Givetvis, vad annars... Det mesta jag gör blir fel på ett eller annat sätt och ofta beror det på hur jag uppfattar konversationer. Jag hör en t.ex en bortförklaring som är helt orimlig och saknar all logik... ska jag då bara ta det och låtsas som att jag gick på den? Tveksamt... Eller så kan jag få en fråga som t.ex: Hur tycker du att man ska lösa en konflikt mellan två ungdomar som har olika uppfattningar kring en platta öl? Hm... Vilket svar förväntas av mig som A, I min yrkesroll eller B, som privatperson... Då kan det komma ett svar som: Jag tycker att vi ska låta dom bråka medans vi belagtar ölen till en skön efterfest... Eller så youtubar vi fighten och lever tar betalt per wiew... Fan så skulle jag nog inte svarat kan jag känna nästan alla gånger som det händer mig, men jag kan fan inte hjälpa det! det är så jävla kul att se förvånade miner och familjemedlemar som nästan ramlar av stolen när jag kommer men mina uttalanden mellan varven... Tack farmor för att du ursäktade mig idag på middagen, alltid lika roligt att se dig tappa gaffeln! Jo jag är provokativ av naturen men jag är faktiskt ganska snäll mot mina vänner och ser alltid till att alla har det bra trotts mitt beteende mellan varven. Om någon känner sig trampad på tårna eller rent av har en annan syn på saken än vad jag har... Fuck it! sån är jag...

Att välja bort sitt liv...

Nä jag vet inte vad jag ska säga... Jag har haft en sjukt seg dag idag. Men jag funderar lite på en person som vi kan kalla X. Han vill inte leva som alla andra och ibland kan man undra om han över huvud taget vill leva alls?. Jag kände X för länge sedan men jag tog avstånd när han började spåra ur som tur var. Men jag såg honom här om dagen och det jag såg var bara ett skelett som andades för överlevnad, stegen han tog var mer som dödsryck från en döende människa än steg från en stolt man som det borde vart. Att han någonstans tagit ett beslut att bli en av dom, en av dom parkbänksmissbrukare som vi brukade skoja om när vi var små, nu är han en av dom. Förstörd av drogerna, skitig med trasiga kläder och skadad i själen. Jag hoppas att han en vacker dag kan förklara för sina barn varför han valde just den vägen och att inte läsa sagor eller leka med bilar. Jag hoppas att dom förlåter honom, för i deras ögon är han är ju ändå deras pappa... 

M

Min typ av humor...

Humor är ganska kul, jag vet att den var dålig men jag menar allvar... Humor kan vara bra som en icebraker eller som medicin när man mår dåligt mm, ett skratt förlänger ju livet sägs det. Själv tar jag till humorn när situationen blir allvarlig eller när någon är nedstämd... Det är inte superbra alla gånger att le när någon vill spöa skiten ur en för det kan ju tolkas som lite lätt provokativt, men det är mitt försvar. Alla har olika humor utom en del människor som helt sakar förmågan att förstå humor i alla dess former, jag har en relativt speciell humor och det är få komiker/personer som lever upp till den i Sverige. Undrar hur humorbefriade människor har roligt... när skrattar dom? Nä det är inte mitt problem och jag skiter faktiskt i om jag har samma humor som andra bara jag finner mitt roliga i livet och det har jag gjort... Senaste tiden har jag snöat in på humorn som www.1000apor.se levererar och den är skitkul! Jag besöker sajten oftare än den uppdateras och jag har lika roligt varje gång...

Genialt!

M


Lamborguini Gallardo

Jag kom åkandes i bilen med min bror när vi såg en större folksamling på parkeringen utanför en av stadens bättre resturanger... Vad är det som intresserar alla dessa människor att stå där i kylan? Är det en kille som halkat och brutit nacken på något roligt vis? Kanske är det en snäll tant som delar ut sedlar till behövande? Nä var det inte... Det var någon som parkerat sin splitternya gröna Lamborguini Gallardo där och folk samlades som flugor kring en sockerbit! Visst var den fin, det var den, men varför ställer sig folk och glor på den som om det vore ett UFO? Det är ju för fan en bil, och givetvis var den lite finare än 99% av alla andra bilar på parkeringen men ändå! Killen som ägde bilen satt nog där inne och åt sin middag, samtidigt som han tittade ut och log lite åt alla avundsjuka jävlar som flockats kring bilen.

Kan man inte bara tycka att det är kul när folk lyckas här i livet... Avundsjuka jävlar!


Alkohol som underhållning...

Två personer i tjugoårsåldern vi kan kalla dom A och B står utanför en korvkiosk och ska äta innan dom ska åka hem efter en blöt krogrunda, och dialogen var ungefär så här... (De båda var på ren svenska apraka!)
 
A: Fan vilken tid det tar...
B: Ja vet men jag måste käka upp korvjäveln innan jag fixar brudar... (han åt på en hamburgare)
A: Jag drar och hämtar några snygga brudar som kan följa med hem, fan jag vet en som alltid är med!
B: Jag vill ha en brunett!
A: Om jag inte fixar en brunett går det bra med en rödhårig eller?
B: Nä då vill jag ha en blond...

A försvinner bort till krogen för att fixa med sig brudarna...

B kastar "korven" i backen och går runt hörnet för att kräkas upp den vilket han gör mycket ljudligt.

När A kommer tillbaks så har han otroligt nog fångat upp två dock medelålders kvinnor som sällskap och om det var kvällens hetaste tänker jag inte ens komentera... Då står redan B mitt i vägbanan och stoppar bilar i hopp om att få en svarttaxi, han missade att det stod en polispatrull tre meter bakom honom och redde ut ett slagsmål. Han fick stopp på en kille med finska regplåtar som vart så upprörd över det låga budet för skjuts att han kliver ur bilen för att argumentera!
Bråket som polisen reder ut stannar upp och alla står och kollar på killen med finska regplåtar som tycker att 100kr är som att spotta honom i ansiktet... Nu tar bråket en lustig vändning, alla lägger sig i det moraliska med svarttaxi och vilka priser som är rimliga och vilka priser som är direkta överpriser, polisen som trodde det var doldakameran gick fram och pratade med killen som körde bilen och då lämnade jag platsen...

A och B försvann i en gammal OPEL utan sina ragg...

Det kallar jag gratis underhållning! Alkohol är ju ändå bäst när man är nykter...

M

Rubiks Cube...

Ok nu dödar vi myten... Ingen som påstår att han eller hon lyckats lösa Rubiks Cube (ni vet den lilla leksaken som var så poppis på 80-talet) bara igenom att sitta och vrida spontant på klossen 26 dagar i rad talar sanning! Den är helt och hållet uppbyggd på algoritmer och går inte att lösa av en slump, Googla om du inte vet vad en algoritm är. Jag satt som litet barn och vred och skruvade mig trött många gånger och det sket sig varje gång tills jag började förstå att man måste lösa den nerifrån och upp på ett förutbestämmt sätt, först bottenplattan sedan ett T sedan vrida ner hörnklossarna... Ja det var ganska roligt till slut, men jag älskar ju att fixa och trixa med tankepussel. Idag har jag ganska bra koll på cuben och har en äkta Rubik Cube i ett stativ här hemma som en påminnelse om min barndom. Får ni tråkigt med cuben och anser att den är för lätt så kan ni ju alltid lösa den i formatet 80 x 80, den finns dock bara som dataprogram än så länge...
Jag fick en nyckel av min farmor här om veckan som skall föras in i ett nyckelhål tills den når botten av nyckeln. Jag löser inte den där jävla nyckeln och då har jag suttit i flera timmar och nästa tänkt vrida av den för att få ut min hämnd! Vetensakapens världs gåva till oss utan tålamod! Sen påstår dom jävlarna att det ska vara någon sorts IQ-test och det gör mig bara ännu mer förbannad... jag har ju för fan en IQ på 135+ så vad begär dom? Allvarligt, det enda som fattas är att det kommer någon liten skitunge och löser den framför ögonen på mig, och då mina vänner kommer jag personligen att smälta ner nyckeljäveln och skicka tillbaks den till konstruktören!

M

  


Fem tankar om sushi...

  1. Vem fan kom på idén att äta en rå fiskbit på liten jävla rishög och doppa den i en ännu äckligare sås innan man ska tugga och tugga tills den växt sig enorm i munnen och skall sväljas?
  2. Hur mycket är folk villiga att betala för skiten då? Exakt hur mycket som hällst! Det finns ingen övre gräns för vad man kan betala för att få se cool ut med ett par pinnar i handen på en trendig sushibar...
  3. Man kan välja 6,8,10,12,16 bitar osv... Det är som att fråga mig: hur mycket fisk orkar du spy upp? Hur vore det med 1 bit smaksatt med McDonalds dressing och en stor jävla bira så jag kan skölja ner den!
  4. Jag var på en sushibar på Värmdö här om veckan och bakom disken stod det inte mindre än fyra asiater och skruvade sushi! men jag såg bara tre kunder förutom oss på en timme... Hur fan får de ihop fyra löner på några kunder? Får dom någon lön eller jobbar de för mat?  trevliga var de iaf!
  5. Vem fan bestämmde att sushi skulle vara nån sorts lyxmat? Den måste vara den i särklass billigaste och minst lyxiga maträtten att tillaga och servera... Vilket missöde var det som fick en stackars asiat att ens tänka tanken att äta den nyfångade fisken rå med några riskorn och en rulle sjögräs?

Camping är ingenting för mig...

Nä... Att campa kan jag nog hoppa över, det känns inte som att det är mig grej att leva så. Jag gillar att sova skönt i min säng och skulle aldrig byta ut den mot en sovsäck på ett stenhårt underlag. Äter gör jag också hällst med kniv och gaffel med möjlighet att tvätta händerna efteråt. Många väljer ju att campa på festivaler och leva med lera i sovsäckar och tält. Att inte få duscha på två dagar tar en del som en klackspark, själv har jag nog fått allvarliga psykiska problem tredje dagen eftersom det skulle vara mer eller mindre en traumatisk upplevelse för mig att leva så. Det är en annan grej att festa på en skitig plats fylld med lera, spyor, piss och svett om man senare på kvällen kan duscha på sitt hotellrum och lägga sig i en skön säng och sätta på sig rena kläder dagen efter. Man måste vara tokig för att utsätta sig för något liknande och jag förstår varför folk väljer att supa sig medvetslösa under dessa förutsättningar, ingen klarar av skiten nykter!


Småstadsstekare...

Vad är det för fel på en del människor? Jag stör mig rejält mycket på "småstadsstekare" som hänger på det lokala discoteket i tron om att folk ska tro att de tillhör någon slags elit... Vad tävlas det om då? Kanske att se så rik ut som möjligt och lura tjejerna med den nyfixade solariebrännan som kostat 5875kr i femkonor under vintern. Jag ler lite extra när killen ser lite överstekig ut och hänger i baren med sitt elekronkort och ler åt allt och alla utan att bjuda tjejen på en drink eller ge bartendern dricks. Vad är kriteriet för att vara "överklass" i en småstad? Mamma och pappa bor ihop och har ett varsitt jobb och då kan det vara vilket jobb som hällst T.ex skogsröjare och socialhandläggare. Man bör också ha tillgång till pappas firmabil eller alternativt mammas finbil. Att ha jobb själv är en förutsättning för att steka på den lilla krogen på landsbyggden annars har man inte råd med alla öl som bjuds runt på en kväll, bjud på 10 öl så får du säkert lite status av dina polare på krogen och tjejerna tror att du är stenrik. Exakt vad är det som stör mig då? Jo att det första samtalsämnet som dyker upp är pengar!!! WTF jag vill festa! inte prata om vad jag tjänar och vad jag jobbar med! Jag stör mig inte på utseendet, jag stör mig på beteendet... Man kan inte spela mångmiljonär om man inte är det, men är du det så gör va fan du vill! Äkta var ordet, är man äkta så är man... Även om du är fattig så spelar det ingen roll om du är stekig, bara du är äkta... Jag är bara emot fattiga stekare som ser ner på andra fattiga bara för att dom har en viss attityd och image. Visst, jag tänker inte påstå att jag inte har en skev attityd mellan varven men jag är väldigt äkta, jag är mig själv.

All in...


M


Med livet som insats...

Adrenalin är det enda sanna kicken... När jag skär kurvor och låter bilens motor spela som musik skiter jag i allt annat runtomkring mig, tiden står still. Jag vet att det sker många olyckor varje dag i landet och att oddsen för överlevnad är små i höga farter. Men adrenalinet styr och tar över helt! Du växlar ner inför kurvan och känner pulsen öka i samma takt som motorn när du släpper upp kopplingen, sen kommer kicken, kommer du att klara det? Jodå in i kurvan och känn kontrollen när du gasar ut! Adrenalinet bokstavligen flödar i ådrorna när man skickar i nästa växel och kurvan är synlig i backspegeln. Du som upplevt samma sak vet vad jag pratar om... Varför utsätter man sig själv för uppenbara faror när man vet att det kan gå käpprätt åt helvete om nåt går fel? är adrenalinkicken värd att dö för? vad vet jag... en sak vet jag, jag älskar adrenalinkicken och det glädjerus det ger mig. Med livet som insats...

M

En deal är en deal...

En deal är en deal... Visst är det så? Jag håller alltid mitt ord påstår många, även när motparten sviker. Aldrig har jag brutit mina löften och kommer aldrig att göra det heller för den delen, det har jag också hört några säga. Det finns människor som lovar för att de vill väl och gärna önskar att de kunde hålla löftet. Det finns folk som lovar för att det låter bra och på så sätt skapar en falsk trygghet i en förhandling. Det finns folk som lovar så sällan att när de väl ger ett löfte så är det bara att hålla det. Det finns sånna som jag som aldrig skulle hosta ur sig ett tomt hot utan handling, som värdesätter ett handslag lika mycket som ett skriftligt avtal. Det finns folk som inte förstår vad ett löfte är och förmodligen aldrig kommer att göra det heller...

M


Allt eller inget!

Hur många ideér har du tänkt på som är skitbra? Säkert flera tusen... Hur många har du förvekligat? Inga? Nähä men då har vi samma problem du och jag... jag får aldrig tummen ur röven för att genomföra mina superbra ideér! ok många av mina ideér kostar en hel del tid och är oftast relativt kostsamma, men vadå? när fan ska man va nöjd och säga att jo det här kör vi på?! vi går ALL IN! nä man tänker och tvivlar tills det rinner ut i sanden som vanligt. Jag kan bli ganska nöjd bara av att ha tänkt tanken och kan le lite för mig själv i min ensamhet... Idag fick jag en bra idé och ringde min far som egentligen var den som kom på konceptet från början, men jag tänkte att det här kan jag inte låta rinna ut i sanden!! Jag förstår att det kommer att kosta mig fritid, hjärnkapacitet och pengar men det är det värt. man måste satsa för att vinna eller hur? Jag satsar allt på ett kort och faller det så faller det, men går det vägen så kommer jag att utveckla konceptet till ett mycket framgångsrikt företag... Äntligen tummen ur... Nu ska vi se om jag vågar satsa eller om jag låter det rinna ut sanden igen. Jag känner mig ganska nöjd med att ha ringt alla samtal, samlat in alla nödvändiga papper, underlag och kontrakt som krävs. Jag har tagit min tanke och fört den till handling för en gångs skull!

Ett litet steg för mänskligheten, men ett stort steg för mig...

M

Ny dag, nya möjligheter...

Varje morgon brukar jag tänka på vad jag kan göra för att underlätta för mig själv och min framtid. Att skjuta upp problem är inte min stil, jag vill ta tag i dem direkt. Gör dig själv minst en tjänst om dagen så kommer allt att kännas bättre. Idag ska jag göra mig själv tre tjänster och då mår jag nog lite extra bra när jag går och lägger mig ikväll. Ny dag, nya möjligheter som man brukar säga... 


Hm... låt mig sova på saken.

Slog på min TV för första gången idag sedan i början på juni... Det har aldrig slagit mig att man blir så överkörd av reklam! Köp det här, köp inte det här, gör si, gör så! Men för helvete låt mig välja själv vad jag behöver och inte behöver. Nu tjatas det om AIRMAX-kudden och att utan det så kan jag inte få den perfekta sömnen... HALLÅ?! jag är nöjd med min HÄSTENS och jag lovar att jag sover bra i den utan en AIRMAX. Jag är i grund och botten ganska bra på att sälja olika saker och har alltid gillat att finslipa mina metoder, därför är det ganska kul att gå på en vanlig marknad på landet. Där kommer du att få se lika många metoder som det finns säljare... Killen som låter som TV-shop och han har givetvis ett headset på så han kan demonstrera sina produkter samtidigt som han snackar skit i en otrolig takt, killen som spelar din kompis och är lite lagom flummig, och killen som spelar överlägsen och stinker alkohol. Alla finns där och det är bara att lyssna och njuta helt gratis, men det roligaste är att se vilka människor som går på skitsnacket och köper hans jävla tvättsvampar och trasor! Man vill ju gärna tro att man av en slump råkat snubbla på ett fynd och att killen som erbjuder produkten inte luras... FEL! Om han inte får dig att stanna upp för att hjärntvättas av hans skitbilliga säljknep så kommer han inte att kunna betala hyran, han lever på att luras. Samma tvättsvamp som han vill ha otroliga 99kr för köpte han av en kille på semestern i Asien för 2000kr men då fick han 40000st och frakten betald! Jag brukar tänka så här när jag ska köpa något: Om skorna kostar 1000kr i butiken vad gav då butiken för skorna? vi säger 450kr... Är skorna värda 450kr? ok det är dom... men är det rimligt att butiken ska ha 550kr för att erbjuda mig dom?

Vart vill jag komma med det här då?

Jo jag hoppas att nästa gång ni ska köpa något stannar upp och lyssnar. En säljare hatar att svara på oväntade frågor, det är ju att prata omkull dig som gäller, inte svara omkull dig! Var kritisk till det du hör och kom ihåg att killen har betalt för att prata så låt honom prata, då är chansen större att han säger bort sig själv innan du frågat något. Femton minuter en kvart är ju samma sak...

M


ingen el, inget internet, inga brott?

Nu är jag tillbaks efter en skön semester på landet, hur klarade man sig förr utan internet och mobiltelefoner? Tänk bara hur smidigt det hade gått för de legendariska knarklangarna på 70-talet om de varit utrustade med en mobiltelefon i varje ficka och en någorlunda snabb uppkoppling till nätet... Då hade Escobar inte bra vart störst, han hade vart helt oslagbar! Innan internet så kunde man utan större problem lura banken på 100miljoner om man hade en någorlunda hållbra idé. Man kunde övertyga poliser om att de tagit "fel" kille utan att det hade kunnat kontrollera uppgifterna med Interpol. Och hur jobbade killarna på CSI innan datorerna? Det är bara några elektroniska övervakningsutrustningar och DNA-register som gör det lite svårare att begå brott idag, men är man lite listig så kan man givetvis undvika att hamna både på film och i olika register. och FRA-lagen! Jo jag är säkert kollad bara för att jag skrev nåt om Interpol, det kan jag väl bjuda på för om jag kodat mina meddelanden så hade dem inte haft en chans där heller... Teknologin blir bara mer och mer avancerad för varje dag och man gör vad man kan för att hindra bovar och annat löst folk att nå sina mål. Men så länge som det finns människor som fattar beslut och inte datorer, så kommer folk att bli manipulerade och lurade tills vi låter datorerna ta över och omyndigförklarar oss själva genom att låta datorerna avgöra om vi blir utsatta för en talför skurk ,eller en snäll tant med ärliga avsikter, för bovarna kan ju inte vinna? Här sitter vi idag med mobilen i ena handen och MSN i den andra, troligtvis på mobil nr två eftersom man har en privat och en på jobbet. Vi lämnar så mycket spår efter oss varje dag att en grupp människor skulle kunna kopiera dina vanor och behov på ett så exakt sätt, att de utan större ansträngningar skulle kunna lura in dig i en "anpassad" påhittad värld, och du skulle inte förstå att du blivit lurad.

Folk litar för mycket på tidslås och trevliga människor.

M

På flykt från verkligheten...

Det här är det sista jag kommer att kunna skriva tills på torsdag... Jag åker till en plats som saknar el vatten och annan mottagning så mobiler och trådlösa internet kommer troligtvis inte att fungera där... hoppas att ni som läser fortsätter att följa mig när jag kommer hem igen. Jag kommer att skriva ner mina tankar och publicera dem när jag kommer hem!

Det här måste väcka några tankar om något, total isolering...

mvh M

Nära ögat för vem?

För en stund sedan så stod jag inne på en av stadens två mackar, där hände det en ganska lustig sak. Det stannade en bil för att tanka och det är ju inte så konstigt eftersom det är oftast det man gör på en mack, men bilen innehöll ett antal busungar i tjugoårsåldern från trakten och de verkade tro att de ägde hela macken och krävde respekt av alla där inne. I kön så började en av dem (troligtvis bara en kille med låg självkänsla och ännu lägre IQ) att bråka med mig. När jag betalat och var på väg ut till min bil så står han redan och planerar att misshandla mig, det var ju inget han försökte dölja eftersom han bokstavligen skrek det till sina polare i bilen. Ur kliver det 4st som ska hjälpa honom att slutföra uppdraget och nu till det roliga, INGEN av de fyra polarna ville hjälpa honom när det väl kom till krita och det var väl tur för mig eftersom jag varken slåss eller startar bråk med okända! Och det är just det som jag vill peka på här... När människor av olika anledningar väljer att mucka med andra hur fan vet de att det inte är fel kille som blir offer för deras beteende? Situationen skulle ganska snabbt kunna bli den där killens värsta mardröm om han attakerar fel kille på fel plats! För platsen har betydelse... Säg att killen som han går på har tre ESS i skjortärmen och väljer att låta honom tro att han vunnit striden för stunden pga alla kameror eller vittnen, vad säger att killen är trygg runt hörnet då? Jag lät honom knuffa lite på mig och det räckte för att han skulle tycka att han var mackens konung den här gången. Men nästa gång kanske han går på någon som kommer att förändra hans liv för alltid! Stackars polare som får stå ut med en kille som verkar glömt näsan i moppetanken... Om man nu måste bråka så gör det INTE med okända, det kan sluta så fel på så kort tid!

Knappast snabbaste hästen på Solvalla om jag säger så...

Jag och tjejen kom hem oskadda iaf och det är väl det som räknas eller?  

M  


När allt du har är dig själv...

Vänner är alltid bra att ha, det är bekanta också. Polare är väl ett annat ord för vänner men känns inte lika nära och är väl mest ett ord som jag använder i telefonen när jag beskriver vad jag gör, t.ex "jag sitter och tar en iskall på en uteservering med några polare typ" Men ordet vän använder jag med omsorg eftersom jag inte har allt för många vänner men har många polare. Vilket är viktigast, att ha 30 polare eller 5 vänner? Hur du än väljer att svara på det så är sanningen den att i slutändan har du bara dig själv. Det är bara du som kan skapa din egen framtid även om du kommer att behöva vänner och bekanta för att uppnå vissa mål och för att få hjälp med att öppna några låsta dörrar. Jag vet att det kan komma en dag då jag överlevt alla jag har runt omkring mig idag, mina polare, vänner och familj. Vad har jag kvar då? Mig själv och ingen annan. Minnerna från mitt liv kanske är det enda jag har kvar en vacker dag, vem ska jag berätta min historia för då? Troligtvis en underbetald tjej i tjugoårsåldern som jobbar på ett äldreboende och som dessutom inte har tid att lyssna på vad jag har att säga. Alla har en historia och ingen vill bli bortglömd, inte du, inte jag och ingen annan.

mvh M

Att stanna upp och njuta av livet...

Kom precis in efter att ha laddat batterierna i solen. Det är ganska roligt att mitt humör påverkas så enormt av vädret, men inför solen är vi alla lika. Det spelar ingen roll om jag haft en stressig dag eller om bilen pajade för tretioandra gången, solen gör mig glad iaf. Det är ju ganska tråkigt att vi bara har någon vecka om året som solen faktiskt skiner på oss från en klarblå himmel, men den veckan är gratis så alla har råd att njuta av den. Njut av livet. 

mvh M 


Vadå nöjd? Klart att jag inte är nöjd...

En del människor hävdar att de är nöjda med sina liv, jag förstår inte riktigt hur de tänker när de säger så men det är ju bra att de är nöjda. Jag stannar sällan upp och är nöjd, Jag letar ständigt nya möjligheter till att förbättra det jag har, även om jag för stunden kan vara ganska nöjd med ett beslut eller en ny pryl. Varför väljer folk att nöja sig med en låg lön, en trasig bil, att vara näst bäst i fotbollslaget? Man borde ju givetvis vilja sitt eget bästa och inte bara vara nöjd! Vem vill inte ligga i en skön säng och sova, åka i en fin bil eller vara nästa Zlatan? Jag tror att människor som slutar att jaga sin drömmar dör lite grann innombords och försvarar sig själva med fraser som "Man växer upp" eller "Jag har ju hälsan i behåll iaf". Eh OK... Visst är det bra att vakna på morgonen och inse att pulsen fortfarande slår, det håller jag med om. Men varför slutar folk att jaga sina drömmar?! Den dagen som JAG slutar jaga mina drömmar är jag död.

Varför peka åt någon vart han ska gå när du kan leda en hel befolkning i samma riktning?

mvh M

Varför valde jag att döpa min blogg till mittlivsomgeni?

Därför att du antagligen vart nyfiken och bara måste se vad som döljer sig i en blogg med det namnet. Jag kommer att dela med mig av tankar som rör det mesta i min vardag. Hur jag ser på livet, relationer till andra människor och allt annat som stör mig eller får mig att må bra. Jag skäms inte heller över mitt medlemsskap i MENSA. Jag älskar att analysera saker, hitta kryphål, prata med människor som tror att de vet bäst och få dem att förstå att de har fel.


Eftersom jag reser och jobbar mycket så kan det hända att jag inte skriver på någon dag, med jag hoppas att hinna med minst ett inlägg om dagen.


mvh M


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0