mittlivsomgeni

Nä jag vet inte vad jag ska säga... Jag har haft en sjukt seg dag idag. Men jag funderar lite på en person som vi kan kalla X. Han vill inte leva som alla andra och ibland kan man undra om han över huvud taget vill leva alls?. Jag kände X för länge sedan men jag tog avstånd när han började spåra ur som tur var. Men jag såg honom här om dagen och det jag såg var bara ett skelett som andades för överlevnad, stegen han tog var mer som dödsryck från en döende människa än steg från en stolt man som det borde vart. Att han någonstans tagit ett beslut att bli en av dom, en av dom parkbänksmissbrukare som vi brukade skoja om när vi var små, nu är han en av dom. Förstörd av drogerna, skitig med trasiga kläder och skadad i själen. Jag hoppas att han en vacker dag kan förklara för sina barn varför han valde just den vägen och att inte läsa sagor eller leka med bilar. Jag hoppas att dom förlåter honom, för i deras ögon är han är ju ändå deras pappa... 

M