mittlivsomgeni

Jo jag måste nog säga att jag ibland kan känna av ett genfel i mitt DNA som yttrar sig i att jag kan ställa relativt provokativa frågor utan att mena det, och ge svar i samma anda... jag tycker inte om att linda in frågor i bomull utan frågar gärna rakt ut om det är något jag undrar över. Fel? Givetvis, vad annars... Det mesta jag gör blir fel på ett eller annat sätt och ofta beror det på hur jag uppfattar konversationer. Jag hör en t.ex en bortförklaring som är helt orimlig och saknar all logik... ska jag då bara ta det och låtsas som att jag gick på den? Tveksamt... Eller så kan jag få en fråga som t.ex: Hur tycker du att man ska lösa en konflikt mellan två ungdomar som har olika uppfattningar kring en platta öl? Hm... Vilket svar förväntas av mig som A, I min yrkesroll eller B, som privatperson... Då kan det komma ett svar som: Jag tycker att vi ska låta dom bråka medans vi belagtar ölen till en skön efterfest... Eller så youtubar vi fighten och lever tar betalt per wiew... Fan så skulle jag nog inte svarat kan jag känna nästan alla gånger som det händer mig, men jag kan fan inte hjälpa det! det är så jävla kul att se förvånade miner och familjemedlemar som nästan ramlar av stolen när jag kommer men mina uttalanden mellan varven... Tack farmor för att du ursäktade mig idag på middagen, alltid lika roligt att se dig tappa gaffeln! Jo jag är provokativ av naturen men jag är faktiskt ganska snäll mot mina vänner och ser alltid till att alla har det bra trotts mitt beteende mellan varven. Om någon känner sig trampad på tårna eller rent av har en annan syn på saken än vad jag har... Fuck it! sån är jag...